Det var söndag, jag var inställd på att åka tillbaka till regementet och hade åter igen börjat ställa in hjärnan på manodepression. Tåget gick, som vanligt, 16.03 ifrån Strömstad och nångång runt 17.27 var jag framme i Uddevalla, har 10 min på mig att ta mig till nästa tåg. Knatade på målvedvetet och läser på tavlan till mitt tåg, inställt. Inställt? Jaha tänkte jag, där rök min enda chans att komma till regementet innan kl06 dagen efter.
20.15
Tre timmar, en runda till Karlsson, ett antal samtal med befäl och en McChicken senare sitter jag i min mosters bil (som otroligt nog hade vägarna förbi Uddevalla och gav mig skjuts) på väg tillbaka Strömstad. Väl framme blev det en tur till ICA för re-stash av godis och sen stupa i säng.
05.10 (dagen efter)
Syrran väcker mig. Dags att vakna, om 40 min går min buss som åter igen ska ta mig till Uddevalla där jag förhoppningsvis kan sätta mig på en ersättningsbuss mot Herrljunga. Visade sig att det blev tåg mot Öxnered och sen åka fullproppad ersättningsbuss (alá Indien) mot Herrljunga - som blev Falköping (30 min tog resan) - för att inse att vårat tåg ignorerat oss och åkt vidare. Så nu blev det samma buss igen, dock inte fullproppad (alá Strömstad nu, 4 pers) tillbaka mot Herrljunga.
Long story short - Herrljunga > Spyende frontman i A-laget > Rätt tåg (!) > 1,5h försenad > Framme i Enköping > Hämtad av befäl > Framme, givakt!
Idag, torsdag kväll
Sitter i kasern, bitter som vanligt därför jag fick ha extra kvällstjänst.
Måste dra nu, kvällsfikat väntar - man får inte missa chansen att få 3 torra mackor med smör och lite mer smör på, samt en frukt och en yoghurt!
Slut bitterhet,
Eric
20080730
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Saknar dig!
Haha. DU verkar ha det helt underbart Erik.
Skicka en kommentar